Vandra på Brattforsheden naturreservat

Brattforsheden är ett unikt naturområde,ett isranddelta. Mängder av intressanta geologiska formationer t.ex rullstensåsar, dödisgropar, sanddyner, raviner och myrar. Brattforsheden består av naturreservaten Kittelfältet, Geijerdalsmossen,Lungälvsravinerna, Brandfältet och Kulturreservatet Krigsflygfält 16.

Brattforsheden naturreservat

Ravinerna har bildats genom erosion från små källflöden i mycket finkorniga jordarter. Från sjön Kalven i nordväst slingrar sig Lungälven sakta söderut. Vid Brattfors finns en gammal hytta och en damm som får vattendraget att stilla sig. Efter dammen kommer en forssträcka, varefter Lungälven återigen lugnar sig i meanderslingor. Eftersom Lungälven slingrar sig fram i sand följer material hela tiden med vattnet. Älven gräver sig därigenom allt djupare ned i de lösa jordlagren och skapar djupa raviner. Älvens lopp förändras ständigt och på vissa platser kan man se hur dalväggarna rasat.

vandra på brattforsheden naturreservat
brattforsheden natuurreservaat wandelen värmland
Vägskyltning finns till reservatet i Brattfors. Reservatet kan också nås söderifrån via p-platsen för Geijersdalsmossens naturreservat.

Reservatet bildades för att bevara ravinsystemets ytformer och naturskogar med rik flora och fauna. Ändamålet är även att ge allmänheten goda möjligheter att uppleva och studera naturtypen i huvudsakligen ostört skick. Djur och växter Den lummiga och fuktiga miljön i Lungälvsravinerna skapar förutsättningar för växter och djur som annars hotas av utrotning på många platser. Här växer ovanliga lavar, mossor och svampar liksom flera ovanliga kärlväxter. Bland de sistnämnda hittar man bland andra strutbräken, ögonpyrola, trolldruva, springkorn, källört och orkidéerna spindelblomster och tvåblad. Djurlivet präglas av vattenmiljön och ofta möter man både strömstare och bäver utmed älven. Under vattenytan trivs den utrotningshotade flodpärlmusslan. Anordningar Brattforsleden passerar reservatet i nord-sydlig riktning. I reservatets södra del finns en rastplats med skärmskydd. Förekomsten av källor gör att marken på många ställen blir ”kvicksandsliknande” och omöjlig att gå på. Av denna anledning är leden spångad vissa sträckor. Spängerna kan bli hala vid regn eller när det ligger löv på dem. Terrängen är kuperad. Eftersom marken är mjuk flyttar spängerna ständigt på sig vilket gör dem sneda och ostadiga. Detta sammantaget gör att leden är svår att gå.